vi är så jävla dumma i huvudet. helt seriöst.

gårdagens middag med australiensarna slutade i ändlöst många drinkar som ledde till partaj på en båt med massa vietnameser. haha, det var lika kul som det låter. när vi kom hem hade vi fyra timmar på oss att sova innan vi skulle till flygplatsen..då vi vaknade mådde vi inte så bra men vi härdade ut med vetskapen att vi skulle kunna pösa på ett flyg.
nähädå. när vi kommer fram säger dom att de inte kan hitta oss i datasystemet. det enda vi tänker är INTE EN GÅNG TILL! vi springer runt till olika informationer men möts av bitchig personal som säger: buy a new ticket.. vid detta laget börjar pernilla typ gråta. haha. nej men seriöst, det var så jävla hemskt. när vi fixat fram alla biljettnummer och skit vi behöver och går tillbaka till incheckningen så tar vi oss en närmare titt på våra papper. hm.. avresa 10.40, 25 februari med vietnam airlines, vad fan är det som inte stämmer? helvete! det är den 27 idag!!
hahaha. vi har liksom missat vår flygresa med två dagar. har hela tiden trott att vi skulle åka den 27, inget snack om saken. BRA MOA OCH PERNILLA ERA JÄVLA NÖTTER!!

vi är strandsatta, bakfulla, tårögda och med ett visum som går ut samma dag. vi måste ifrån detta landet! vi försöker ändå få dom att låta oss komma med på planet, boka om datumet, vi har ju liksom inte använt biljetten. men de är dryga idioter som bara tittar åt andra hållet. de första otrevliga vietnameserna vi nånsin träffat!
när vi håller på med allt det här och trängs med massa andra hysteriska människor, träffar vi en karl som heter ronny från californien. han är numera vår gud. han presenterar oss för hans vietnamesiska vän som hjälper oss något så otroligt, hon översätter vad vi säger och försöker hjälpa oss på alla sätt. tiden tickar och planet ska snart avgå. men det finns inget vi kan göra och planet lyfter utan oss- igen.

vi börjar inse läget och vad vi nu måste göra är att förlänga vårt visum och skaffa ny biljett. ronny och hans vän tar med oss till alla tänkbara ställen på flygplatsen men där finns ingen som kan hjälpa oss. ronnys väns fästman är taxichaufför och han kör oss tre tillbaka till Hanoi och vi får återigen checka in på ett hotell. de i receptionen försöker hjälpa oss med visum, men att förlänga visum tar fyra dagar och kostar hur mycket som helst. vi koncentrerar oss på att fixa biljetterna. ronny och vi tar taxi till vietnam airways huvudkontor och får efter många om och men biljetter till nästa morgon för en liten slant.
nu är det bara visumet kvar. efter midnatt får vi inte längre vara i landet. vi kommer på den briljanta iden att checka in på flygplatsen innan tolv och vara där till planet går, då är vi ju inte i landet. men det fick man tydligen absolut inte. vi lär oss att folket här i vietnam är extremt rädda för att kliva ur deras lilla regelbox. de kan inte kompromissa över huvud taget. det handlar liksom om tio timmar i landet utan visum! efter ett tag går någon med på att fixa visumet samma dag, men det kostar ungefär lika mycket som en ny flygbiljett.
vad gör man?
tur är att ronny finns. vi har inga pengar eftersom vi smidigt nog gjort slut på alla dong eftersom vi inte ville ha kvar några, och han lånar ut pengar till oss och blir förbannad på alla i riktig pappa-anda.
sent på eftermiddagen beslutar vi oss för att gå till immegrationsverket och prata med dom face to face. där träffar vi en dansk tjej som säger att handlar det om några timmar eller ett par dagar så gör det verkligen inget. vi tror henne inte och frågar dom som jobbar där, som instämmer. VA?? varför var det ett sånt jävla problem på flygplatsen då??
ja helvete vilken dag. hursomhelst åker vi i morgon bitti, utan visum. får se hur det går.
nu ska vi snart ut och bjuda ronny på middag.
puss