ohlala

gooodmorgon, dags att vakna. (ni måste säga det med sån där härlig mammaröst. som nästan sjungs ut, det är mycket viktigt för att komma i rätt stämning!)

hur som helst. tänker inte ens börja inlägget med att skriva att vi är dåliga bloggerskor, det har ni nog redan fattat vid detta laget! men när det väl kommer ett litet inlägg, då är väl väntan värd?

helgen här i oslo har iaf inte bjudigt på ett skit, pernilla har legat hemma och varit dödensjuk.
moa tog sitt pick och pack och drog till alinge, och hotellet. gamla goa hotellet.

pga detta var pernilla full med frågor och satte genast igång att intervjua moa..

pernilla: åh så du gick ett hotellet alltså, hur va det?
moa: bra.
pernilla: var det roligt?
moa: jodå.
pernilla: var det mycket folk eller?
moa: ja.
pernilla: något roligt folk då?
moa: gamla vanliga.
pernilla: hände det något roligt då?
moa: inget speciellt.
pernilla: jaaahaaaaaa, något skvaller då?
moa: humm, nja, inget jag kommer på.
pernilla: du är nog den sämsta jag någonsin intervjuat
moa: jaha..

pernilla går tillbaka till sängen med arga steg.
skriker ut sin besvikelse:
meeeeeeeeehn, vafan, något litet skvaller har du väl?
moa tänker så att det knakar. sen studsar hon in till pernilla i sovrummet, jo det har jag förresten. moa skrattar för sig själv;
annamia ramlade med cykeln när vi var på väg till hotellet, men det var bara vad jag hörde...
pernilla ger upp.

detta är vekrligen en typisk konversation mellan oss. pernilla är den nyfiknaste på denna jord och moa är sämst på att återberätta.
nu ska vi äta frulle och sen studsa ut på stan!
puss och kramis