LOSTLAJV

part one:

moa: john lock
pernilla: benjamin
plats: Gili Trawagan.
stämning: fientlig.
outfit: pernilla: vit fladdrig t-shirt + beiga shorts. glasögon.
moa: svettig mörkgrön t-shirt, riktiga jävla vandrarbyxor med massa plats för knivar.
hår:pernilla: mindre slickad tofs bakåt med några lösa lockar. moa: riktig slickad tofs bakåt, ibland en vildmarkshatt.
vapen: diverse knivar samt en pistol.
regler: pernilla: får inte under några omständigheter skratta då hon måste stirra på alla hon möter. stirra ut dom tills dom vänder bort blicken. moa: får bara säga saker som: the island want me to do this eller nobody tell me what i cant or can do eller im born to do this, till precis alla som pratar till henne, även om localsen skriker; hallå eller, sexig rumpa, skoja min doja!

resultat: ben började på östra sidan av ön, i vår egna lilla lostby nedanför ett berg. först går hon runt bland turistbungalowsen och hejar först med ett snällt - hi! till alla hon möter som genast avlöses i ett fientligt blängande. hon släpper aldrig någon med blicken. när hon har finkammat det området går hon med bestämda steg norrut, då hon plötsligt tvärt byter riktning och går västerut. någonting har dykt upp i bens hjärna, kanske har ön talat till henne?

samtidigt på den västra sidan av ön. john lock sitter på en stubbe mitt i murriga djungeln och täljer. några locals går förbi och frågar; - what are you doing out here? are you okay? need transport? john lock biter ihop, tittar frånvarande upp i skyn och säger: - the island want me to do this.
lock reser sig, utan att ens titta på localsen och går djupare in i djungeln med hans inre kompass ställd på äventyr ( mot väst).

ben har tagit sin in till civilisationen; resturang och bargatan. hon älskar det för det finns fullt med folk att psyka. hon är övertygad om att alla har respekt för henne så när en häst och vagn kommer ställer hon sig mitt i gatan och vägarar flytta på sig. hon spänner ögonen i alla som går förbi, särskilt barn. hon har ett mål. det är ett finna john lock....och döda honom.

john lock kan plötsligt inte stå på sina ben. hon kryper fram i djungeln på armbågarna samtidigt som hon skriker: - why??? why?? what do you want me to do??? hon pustar svettig ut på en sten då hon plötsligt hör en röst som väsviskar hest: - hello john. so the island dont want you to walk anymore? hehehe.
john svarar med panik i rösten: - who are you? step out from the shadows so i can se you!
rösten säger: - my pleasure. och benjamin kliver ut. stirrande. stirrar mer än vad hon gjort på hela dagen. hela sitt liv faktiskt.
chocken i johns ansikte är total, paniken börjar krypa fram men hon gör allt för att dölja den. hon ser sig om efter flyktvägar men hon upptäcker att hon sitter precis bredvid en djup grop och hennens ben lyder fortfarande inte henne.
benjamin säger lungt: - this island is not big enough for us both.
det börjar regna. ( så jävla bra tajming va)
john vänder återigen antiktet mot skyn och medan regnet piskar hennes ansikte skriker hon: - and now??? what do you want me to do know???
benjamin, som fortfarande inte har släppt john med blicken hånler och säger: - just relax. or you can run...HAHAHA.
benjamin drar fram en pistol och siktar på john. john säger: if you want to do it, do it. i belive in desteny. i dont decide.
benjamin rör inte en min, förutom att hon spärrar upp ögonen om möjligt ännu mer, sen skjuter han john, som faller ner i gropen.
benjamin går därifrån.

betyg: som nybörjade på lajv, första gången faktiskt, ger vi upplevelsen en stark 9 av 10. karaktärerna får en 8 av 10, för dom är ju inte fruktanvärt talförda så ibland kan det bli lite tyst. outfit: 10-10, kände oss precis som ben och john. vapen: ytterst trovärdiga. plats: perfekt.




hej hej bloggen!
sista dagen här på Gili T. vilket såklart betyder att vi har pressat på stranden. eftersom i morgon är en resedag och kommer att spenderas först på liten båt, sen i shuttlebuss, sen på flyktingbåten och sen på shuttlebussen igen innan vi kommer fram till ubud. back to bali med andra ord! nu är det inte många dagar kvar och vi måste uttnjytta dom till fullo!
kan ju berätta att denna sista månaden har gått riktigt riktigt fort. jobbigt fort. det var en månad sen vi missade planet och träffade ronny. EN MÅNAD?? första månaden var väldigt lång fastän vi var i både new york, tokyo, hong kong och thailand. trodde ju att det var då det skulle gå fort? men denna månaden i indonesien känns som en vecka. och egentligen vill vi väl inte åka hem riktigt än. men vi har inte råd. hade vi haft det hade vi antaligen stannat till maj.
men- såklart ska det bli kul att komma hem och träffa er alla! nu när man börjar bli lite inställd på det känns det faktiskt ganska roligt att typ, äta svensk mat, spatsera på gatorna i alinge och.. frysa lite.
nu är vi iallafall redo för att gå ut och käka vår sista måltid här på ön. tror det blir lasange på favvostället dream divers. dom är inte dåliga där! igår firade vi ju tre månader och vi åt så mycket buffe att vi kunde rulla hem.
hörs i ubud teman teman!!
pussis