ja, dagen här i Ubud. Ubud är en liten stad nästan i mitten på Bali. så att bada och pressa på straden är ju uteslutet. så idag har det varit full rulle på oss! Vi vaknade efter 11 timmars behövlig sömn och gav oss ut för att utforska. efter ungefär 5 minuter fastnade vi på en marknad. å vad vi älskar marknader! massa saker, pruta, folk som skriker, försäljare som blir arga, allt! där spenderades i alla fall några timmar och lite slantar och där föddes även resans kanske mest onödiga köp. av inrednings-pernilla. två stycken svinstora, 2 kilo tunga, mosaikfat. hahaha! stolle! hon klagade att det var tungt redan efter tio meter. åter igen- backpacka va!! det är livet. efter ett tag på marknaden föddes även batik-bettan eller pink lady, en ny väska till vår väskfamilj. har vi berättat om den? den består nämligen av Flameblackmotherfucker 2, Roxanna (roxy), Elefanten, Obama och nu även batik-bettan som är minst sagt välkommen. våra stora ryggsäckar vägrar vi ens döpa, dom är inte värda det, och verkligen inte välkomna in i familjen.
hursomhelst, marknaden var mycket trevlig och vi gillar Ubud, synd att vi har så lite tid. imorgon drar vi nämligen tillbaka till seminyak, våra bögar, och vår packning.
efter marknaden gick vi till monkey forrest och kikade på apor. det är alltså en stor djungel med massor av apor och stigar som man går på. dumma turister matar dom även med bananer men då blir dom mer eller mindre överfallna. vi höll oss på avstånd, strosade en stund och gick sen ut, av ren rädsla. huh! alldeles för många apor nära på samma gång.
fan, nu dör datorn. vi hörs imorgon helt enkelt!
puss
måndag, mars 30, 2009
reshelvete
å vänner vi har börjat räkna ner dagarna och gråter varje kväll. 10 dagar kvar... vi njuter av varje minut. förutom igår.
för fy i helvete, gårdagen var värre än någon annan dag på denna resa, tillochmed värre än att åka buss 24 timmar i kambodja.
om vi tyckte att vi åkte flyktingbåt på vägen dit liknade detta mer en fullproppad flakbil på gränsen mellan pakistan och afghanistan. vi förstår typ hur amir och baba kände sig. nä men seriöst, vi fattade inte riktigt att alla skulle åka hem just den helgen vi åkte hem.
på morgonen var det fem båtar som lämnade gili t, inte en som det annars är. när vi kom fram till lombok hoppade vi in i en buss som åkte världens omväg bara för att vi skulle lämna av två nötter i sengiggi. när vi efter typ 2 timmar i bussen kom vi iaf fram till färjan. den skulle gå kl 12 men gick givetvis inte förrän 13.
först släppte dom på alla locals, sen alla turister = när vi kommer på är de redan fullproppat och alla platser upptagna.
mendans vi leter platser skriker de som jobbar på båten "all turist up to deck, up to deck"
uppe på däck finns de ingen skugga alls. meningen är typ att vi ska lägga oss i en human stekpanna.
vi försöker sätta oss men det är så jävla varmt att vi bränner våra små söta rumpor av oss. vi skyndar oss ner igen. där hittar vi en litet utrymme under "snackbaren", precis under de kokta äggen och torkade insekterna, och lägger ut våra saronger*) och sätter oss tillrätta på stengolvet där man inte ens kan sträcka ut benen för då får nån stackars indonesier fötter i ansiktet. det är otroligt varmt fastän det är skugga och klaustofobin börjar smyga sig på. vi roar oss med att leka leken "djur på bokstaven a" men den urartade snabbt efter ett gräl hurvida "a zebra" och "albinoödla" räknades. det blev att Pernilla Bokmalen Läslusen Romanslukerskan Wenander läste ut en hel bok ( vi som aldrig sa hora, hette den) medan moa satt och..ja. vad gjorde hon? tänkte. och sov sittande.
jaja tänkte vi, 4 timmar går väl ganska fort. som om det tog 4 timmar.. nejdå för padangbai där vi ska lägga till har bara en båtplats och den var upptagen så vi får VÄNTA i en och en halv timma retsamt nära land innan det tar ytterligare en halvtimma att lägga till. så vi myste sammanlagt 7 timmar på den förbannade flyktingbåten och vi var så hungriga och utmattade så att vi helst bara ville hoppa i sjön. självklart hade vi lagt våra sista pengar på varsin ananas ( ja vi har lärt oss äta anannas på denna resan) så vi hade inte ens råd med lite nudlar från snackbaren. döden alltså. bör tilläggas att vi bara hade ätit en omelett tolv timmar tidigare. och vi vågade inte dricka nåt vatten för då skulle man blev kissenödig och ståtoan på båten var den vidrigaste vi nånsin sett, och ja vi har sett många äckliga toaletter.
när vi väl kommit av båten och fått skutta in i en ny shuttlebuss tillsammans med vår nya kompis, en ung mamma och hennes 3åriga son, satte färden mot ubud igång, det skulle ta en timma. NÄHÄDÅ, vi hamnade mitt i nån slags cermoni/karavan som sniglade sig fram, vår bil kröp som en bäbis på gatan.
när vi tillslut var framme struntade vi allt vad budget heter ( som vanligt när vi är tillräckligt trötta) och hängde med mamman och ungen till deras hotell. jättefint faktiskt. men håller inte i längden, så vi åker tillbaka till seminyak imorgon. eftersom vi inte har tid att kolla billigare boende här, tiden tickar som sagt!!
dagen i ubud får bli ett nytt inlägg.
är ni glada att se lite bilder igen? vi försöker så gott det går. här är några ifrån gili. bland annat på våra kompisar som vi kallade johan alfvegren och jimmy bengtsson, ni kan ju gissa vem som är vem. vi har träffat massor av lookalikes! alla indonesier, bland annat bralle, pontus jonsson och emil kvarnström, haha.
* angående våra saronger. tänkte ge er en inblick i vilket härligt liv dom lever och hur fruktansvärt äckliga vi är. dom är med oss jämt. när är på stranden ligger vi på dom, och oftast blir dom inte blöta för att vi har badat utan av ren svett, men vi torkar oss även med dom när vi har badat, när vi går från stranden knör vi ner dom i obama ( vår älskade tygpåse från NY som vi har använt varje dag) när vi kommer hem hänger vi dom på tork och när natten kommer får dom följa med oss till sängs där vi använder dom som täcke. när vi färdas, tillexempel på flyktingbåten, så sitter vi på dom och vi kan ju säga att lägger man handen på det golvet blir den svart. ja vi vet, vi är riktigt vidriga. men vem fan har råd att tvätta varje dag? inte vi iallafall, vi lägger våra pengar på shopping. hm..
för fy i helvete, gårdagen var värre än någon annan dag på denna resa, tillochmed värre än att åka buss 24 timmar i kambodja.
om vi tyckte att vi åkte flyktingbåt på vägen dit liknade detta mer en fullproppad flakbil på gränsen mellan pakistan och afghanistan. vi förstår typ hur amir och baba kände sig. nä men seriöst, vi fattade inte riktigt att alla skulle åka hem just den helgen vi åkte hem.
på morgonen var det fem båtar som lämnade gili t, inte en som det annars är. när vi kom fram till lombok hoppade vi in i en buss som åkte världens omväg bara för att vi skulle lämna av två nötter i sengiggi. när vi efter typ 2 timmar i bussen kom vi iaf fram till färjan. den skulle gå kl 12 men gick givetvis inte förrän 13.
först släppte dom på alla locals, sen alla turister = när vi kommer på är de redan fullproppat och alla platser upptagna.
mendans vi leter platser skriker de som jobbar på båten "all turist up to deck, up to deck"
uppe på däck finns de ingen skugga alls. meningen är typ att vi ska lägga oss i en human stekpanna.
vi försöker sätta oss men det är så jävla varmt att vi bränner våra små söta rumpor av oss. vi skyndar oss ner igen. där hittar vi en litet utrymme under "snackbaren", precis under de kokta äggen och torkade insekterna, och lägger ut våra saronger*) och sätter oss tillrätta på stengolvet där man inte ens kan sträcka ut benen för då får nån stackars indonesier fötter i ansiktet. det är otroligt varmt fastän det är skugga och klaustofobin börjar smyga sig på. vi roar oss med att leka leken "djur på bokstaven a" men den urartade snabbt efter ett gräl hurvida "a zebra" och "albinoödla" räknades. det blev att Pernilla Bokmalen Läslusen Romanslukerskan Wenander läste ut en hel bok ( vi som aldrig sa hora, hette den) medan moa satt och..ja. vad gjorde hon? tänkte. och sov sittande.
jaja tänkte vi, 4 timmar går väl ganska fort. som om det tog 4 timmar.. nejdå för padangbai där vi ska lägga till har bara en båtplats och den var upptagen så vi får VÄNTA i en och en halv timma retsamt nära land innan det tar ytterligare en halvtimma att lägga till. så vi myste sammanlagt 7 timmar på den förbannade flyktingbåten och vi var så hungriga och utmattade så att vi helst bara ville hoppa i sjön. självklart hade vi lagt våra sista pengar på varsin ananas ( ja vi har lärt oss äta anannas på denna resan) så vi hade inte ens råd med lite nudlar från snackbaren. döden alltså. bör tilläggas att vi bara hade ätit en omelett tolv timmar tidigare. och vi vågade inte dricka nåt vatten för då skulle man blev kissenödig och ståtoan på båten var den vidrigaste vi nånsin sett, och ja vi har sett många äckliga toaletter.
när vi väl kommit av båten och fått skutta in i en ny shuttlebuss tillsammans med vår nya kompis, en ung mamma och hennes 3åriga son, satte färden mot ubud igång, det skulle ta en timma. NÄHÄDÅ, vi hamnade mitt i nån slags cermoni/karavan som sniglade sig fram, vår bil kröp som en bäbis på gatan.
när vi tillslut var framme struntade vi allt vad budget heter ( som vanligt när vi är tillräckligt trötta) och hängde med mamman och ungen till deras hotell. jättefint faktiskt. men håller inte i längden, så vi åker tillbaka till seminyak imorgon. eftersom vi inte har tid att kolla billigare boende här, tiden tickar som sagt!!
dagen i ubud får bli ett nytt inlägg.
är ni glada att se lite bilder igen? vi försöker så gott det går. här är några ifrån gili. bland annat på våra kompisar som vi kallade johan alfvegren och jimmy bengtsson, ni kan ju gissa vem som är vem. vi har träffat massor av lookalikes! alla indonesier, bland annat bralle, pontus jonsson och emil kvarnström, haha.
* angående våra saronger. tänkte ge er en inblick i vilket härligt liv dom lever och hur fruktansvärt äckliga vi är. dom är med oss jämt. när är på stranden ligger vi på dom, och oftast blir dom inte blöta för att vi har badat utan av ren svett, men vi torkar oss även med dom när vi har badat, när vi går från stranden knör vi ner dom i obama ( vår älskade tygpåse från NY som vi har använt varje dag) när vi kommer hem hänger vi dom på tork och när natten kommer får dom följa med oss till sängs där vi använder dom som täcke. när vi färdas, tillexempel på flyktingbåten, så sitter vi på dom och vi kan ju säga att lägger man handen på det golvet blir den svart. ja vi vet, vi är riktigt vidriga. men vem fan har råd att tvätta varje dag? inte vi iallafall, vi lägger våra pengar på shopping. hm..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
