jiho!

vi överlevde! och det var skitroligt! förutom att smärtan i rumpan var snäppet outhärdlig på slutet. vi trodde ju att vi skulle åka feta motorcyklar och var astaggade på detta. visade sig vara helt vanliga moppar som vi alltid åker. de spände fast vår löjligt stora packning bak på och så var det bara att klämma in sig emellan föraren och lasset där bak.
pillan åkte med quang som pratade på och drog "roliga skämt" som man aldrig fattade för så bra var inte engelskan. men han var go så vi skrattade ändå. moa åkte bakom namnlös, han sa aldrig ett ord förutom good bye och thank you. men vilken gentleman sen! moa fick under inga omständigheter ta på sig hjälmen själv, ( av och på togs hjälmarna hela tiden eftersom vi hela tiden stannade längs vägen) han tog på den omsorgsfullt och knäppte så att hakskyddet hamnade rakt på hakan, så rätt. när hon klev på och av sträckte han fram handen och hon hade inte hjärta att inte ta den varje gång. pillan och quang stod längre bort och fnissade åt dessa ritualer som utfördes gång på gång... han höll henne tillochmed i handen om dom korsade gatan. en riktig klippa!!
vi lämnade hoi an 8 på morgonen och kom fram hit till hue vid två. 8 mil tar lång tid på en moppe som maxar 50 km i timmen och stannar vid varje fin utsikt. men vilken utsikt sen. vi åkte så högt upp i bergen att vi var ovanför molnen. helt otroligt vackert. har massor av bilder som kommer sen. allt var så fint och mycket bättre än att åka buss. ibland är man dock lite rädd när de kör om två lastbilar i en kurva i bergen, menmen, dom vet nog vad dom gör.

här i Hue försöker vi fördriva tiden till klockan fem då nattbussen går. vi var skithungriga (eftersom stället vi åt på på vägen hade serverade antagligen svält kyckling för det var bara ben så vi åt enbart ris) så vi bara satte oss i en cykeltaxi och sa; - western resturant!!
och här hamnade vi. på en takterass med utsikt över hela staden. antagligen hue´s lyxigaste. vi får inte ens hälla upp vattnet själva. och så billigt är det inte. men det är så fruktansvärt typiskt oss att skita i det för att vi inte orkar mecka.
fruktansvärt typiskt oss är också att få skrattattacker av trötthet, och det är inte kul. särskilt inte på en jättefin resturang när vi beställer carbonara och den söta lilla vietnameskillen som serverar skiner upp och säger SPAGHEETAI CABBONOBBI! hahaha. lär kunna hålla sig. otroligt pinsamt och elakt av oss och när vi tjuter i högan sky och tårarna sprutar, tittar han frågande på oss och UPPREPAR högt och tydligt:SPAGHEETAI CABBONOBBI? hahahaha. lille vän han hade det inte lätt efter det.
nu ska vi betala, puss